Direktlänk till inlägg 2 mars 2011

taken

Av fredrik johansson - 2 mars 2011 20:06

Den före detta spionen Ryan har privata problem, han har försummat dottern under uppväxten och slutar sitt jobb för att kunna vara närvarande. Ett problem är att han också är skild, hans före detta fru är gift med en industrimagnat och relationen mellan Ryan och hans ex är inte den bästa. Dottern vill åka till Frankrike och studera konst, pappan är orolig; hon är bara 17 år och ganska oerfaren vad gäller världen. Till slut ger han med sig, trots allt skall hon åka tillsammans med en vän och stråla samman med sin väns kusiner i Paris. 
När hon kommer till Paris så visar det sig att även hon har blivit lurad, hennes kompis har sett till att det är föräldrafritt och att de har en lägenhet helt för sig själva. Hon ringer pappa, överväldigad av dåligt samvete. Plötsligt rusar det in män och kidnappar hennes vän och börjar leta efter henne... Nu börjar en riktig berg och dalbana; vem ligger bakom – är det exfruns nya man som har fiender, eller är det något från hans tidigare liv? 
Oj! Vilken actionrökare detta är. Det är en enorm handsvettsutveckling hela filmen igenom. Luc Besson är en av manusförfattarna, men lite av hans ande vilar över hela filmen, speciellt actionscenerna. Efter halva filmen trodde jag inte att jag kunde ha något adrenalin kvar i kroppen, men ack så fel jag hade – filmen fortsätter att öka och mina stackars binjurar bara fortsätter att pytsa ut adrenalin. 
Det är snygga miljöer, bra skådespeleri – i alla fall efter det att den lite styltiga början är över. Jag var nervös efter den lite krystade inledningen som inte kändes komfortabel någonstans, men sedan släpper det. Jag förstår att regissören – Pierre Morel – inte har så mycket erfarenhet av regiarbetet, han tycks ha jobbat mycket som filmfotograf. Men jag tycker mig märka det på hur säkert kameraarbetet är hela tiden. Liam Neeson, som spelar Ryan, gör ett utmärkt jobb, man tror verkligen på hans djupa oro för dottern. Neeson har ett naturligt sorgligt uttryck i ögonen, så man blir lite småintresserad av hur denna före detta agent egentligen mår av sina erfarenheter. Detta är något som man bortser efter en liten stund, man är fullt upptagen med att stirra på filmen utan att blinka, torka av de våta handflatorna mot knäna och försöka bortse från att hjärtat hoppar i bröstet på en... 
Underhållning! Filmen är enbart gjord för att underhålla, och det gör den. Jag brukar prata om att "om en film levererar så skall den också ha betyg därefter". Man kan inte sätta sig på finkulturens höga hästar och fnysa föraktfullt om att det "ändå bara är underhållning"! ALL KULTUR ÄR BARA UNDERHÅLLNING – TIDSFÖRDRIV! Sedan kan det vara mer eller mindre berikande för individen, men det är en helt annan sak. 
Jag ger Taken ett mycket högt betyg, den underhåller ta mig tusan hela vägen och – utan att avslöja för mycket ur filmen – så är jag mycket svag för hämnarfilmer... 
En klockren fyra för filmen som helhet. Skådespeleriet – bortsett från i början av filmen – ligger på en stabil trea. Bra, utan att vara lysande. Men som sagt: ifråga om handsvettsutvecklingshandduksbetyg så får den en stabil FEMMA




Den före detta spionen Ryan har privata problem, han har försummat dottern under uppväxten och slutar sitt jobb för att kunna vara närvarande. Ett problem är att han också är skild, hans före detta fru är gift med en industrimagnat och relationen mellan Ryan och hans ex är inte den bästa. Dottern vill åka till Frankrike och studera konst, pappan är orolig; hon är bara 17 år och ganska oerfaren vad gäller världen. Till slut ger han med sig, trots allt skall hon åka tillsammans med en vän och stråla samman med sin väns kusiner i Paris. 
När hon kommer till Paris så visar det sig att även hon har blivit lurad, hennes kompis har sett till att det är föräldrafritt och att de har en lägenhet helt för sig själva. Hon ringer pappa, överväldigad av dåligt samvete. Plötsligt rusar det in män och kidnappar hennes vän och börjar leta efter henne... Nu börjar en riktig berg och dalbana; vem ligger bakom – är det exfruns nya man som har fiender, eller är det något från hans tidigare liv? 
Oj! Vilken actionrökare detta är. Det är en enorm handsvettsutveckling hela filmen igenom. Luc Besson är en av manusförfattarna, men lite av hans ande vilar över hela filmen, speciellt actionscenerna. Efter halva filmen trodde jag inte att jag kunde ha något adrenalin kvar i kroppen, men ack så fel jag hade – filmen fortsätter att öka och mina stackars binjurar bara fortsätter att pytsa ut adrenalin. 
Det är snygga miljöer, bra skådespeleri – i alla fall efter det att den lite styltiga början är över. Jag var nervös efter den lite krystade inledningen som inte kändes komfortabel någonstans, men sedan släpper det. Jag förstår att regissören – Pierre Morel – inte har så mycket erfarenhet av regiarbetet, han tycks ha jobbat mycket som filmfotograf. Men jag tycker mig märka det på hur säkert kameraarbetet är hela tiden. Liam Neeson, som spelar Ryan, gör ett utmärkt jobb, man tror verkligen på hans djupa oro för dottern. Neeson har ett naturligt sorgligt uttryck i ögonen, så man blir lite småintresserad av hur denna före detta agent egentligen mår av sina erfarenheter. Detta är något som man bortser efter en liten stund, man är fullt upptagen med att stirra på filmen utan att blinka, torka av de våta handflatorna mot knäna och försöka bortse från att hjärtat hoppar i bröstet på en... 
Underhållning! Filmen är enbart gjord för att underhålla, och det gör den. Jag brukar prata om att "om en film levererar så skall den också ha betyg därefter". Man kan inte sätta sig på finkulturens höga hästar och fnysa föraktfullt om att det "ändå bara är underhållning"! ALL KULTUR ÄR BARA UNDERHÅLLNING – TIDSFÖRDRIV! Sedan kan det vara mer eller mindre berikande för individen, men det är en helt annan sak. 
Jag ger Taken ett mycket högt betyg, den underhåller ta mig tusan hela vägen och – utan att avslöja för mycket ur filmen – så är jag mycket svag för hämnarfilmer... 
En klockren fyra för filmen som helhet. Skådespeleriet – bortsett från i början av filmen – ligger på en stabil trea. Bra, utan att vara lysande. Men som sagt: ifråga om handsvettsutvecklingshandduksbetyg så får den en stabil FEMMA

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av fredrik johansson - 23 november 2011 17:55

haha hitta den här gamla bloggen.vet inte om ja ska använda den eller inte.vad tycker ni?ska ha denna till film eller ska ja använda min huvudblogg? ...

Av fredrik johansson - 6 augusti 2011 13:58

tänkte starta den här bloggen igen.dock kommer ja kanske uppdatera den max 4-5 gånger per vecka men lite film :)   ...

Av fredrik johansson - 21 april 2011 10:05

ja kommer rencera alla Hp filmer från del 3-6 sex här me korta meningar    harry potter o fången från azakbam ' Välkommen till Harrys tredje år på Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom. Filmen är baserad på den tredje av J.K. Rowli...

Av fredrik johansson - 14 april 2011 10:22

De verkliga problemen börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwartseleven efter den andra. Är det Harrys största fiende som ligger bakom? Eller kanske är det Harry själv?   Va ja tycker om filmen:   den här e en av dem säm...

Av fredrik johansson - 12 april 2011 13:04

Den föräldralöse Harry Potter har vant sig vid att leva tillsammans med sin tyranniske morbror Vernon, sin känslokalla moster Petunia och sin girige, bortskämde kusin Dudley. Han har till och med vant sig vid att bo och sova i det trånga skrymslet un...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Vilken e den bästa Quentin Tarantino filmen?
 Pulp FIction
 Reservoir Dogs
 Kill Bill vol.1
 Kill bill vol.2
 Inglourious Basterds
 Four Rooms
 Jackie Brown
 My Best Friend's Birthday
 Death Proof

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19
20
21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Film

DVD recesion

DVD recesion


Ovido - Quiz & Flashcards