HAndling 

Åklagare Jim Garrison i New Orleans intresserade sig tidigt för mordet på John F Kennedy. Han blev också den förste, och hittills den ende, som tagit fallet till domstol.

Va ja tycker om filmen:

En av 90-talets stora filmer utan tvekan är Oliver Stones version om mordet på JFK. Filmen är så komplex att jag kunde skriva en avhandling på den, men då skulle jag antagligen vinkla min text på ett ojust sätt för att motsvara min åsikt om saken. Precis som Stone vinklar sin film för att få oss att tro på det han tror på. Eller det han vill att vi ska tro på.

JFK är en film om fem element: Oliver Stone, JFK, CIA, Lee Harvey Oswald och Kevin Costner. Vi börjar med det enkla. Kevin Costner gör en kanoninsats som den sega åklagaren Jim Garrison som inte tror på Warrenkommissionens utredning av mordet på JFK utan vill själv söka sanningen. Costner är övertygande och har inte nått samma höjder i sin skådespelarkarriär sedan dessa dagar.

En mera komplex typ är Oliver Stone, en opinionsskapare extraordinarie. Han är en kraftfull filmskapare som inte drar sig från att skaka om åskådaren och samhället med sin stil. Han har varit med länge och bidragit till produktionen av filmer som bl.a "Midnight Express", "Conan", "Platoon", "Scarface", "Wall Street", "Born on the Fourth of July", "The Doors", "Natural Born Killers", "Nixon", "The People vs Larry Flynt" och "Any Given Sunday".
Alla gillar inte Oliver Stone. För vissa är han för provocerande och för andra blir hans bildspel med olika filmmaterialer, kameraåkningar och tidshopp bara för mycket. Jag själv gillar Stones produktioner med undantag av några filmer som av speciella anledningar inte faller i mitt tycke.

För att förstå Stone måste man veta att han stred i Vietnam i 15 månader, sårades och fick såväl en Purple Heart som en Bronze Star of Valour. Efter Vietnam studerade han film i New York och hade som lärare bl.a Martin Scorsese. Som filmskapare är Stone en rätt radikal figur. Han bråkar gärna med etablissemanget och ryggar inte tillbaka inför politik eller/och politiska åsikter. Han älskar att peta med fingret rakt in i bikupan. Han blir stungen, visst, men han skapar mera kaos i kupan än omkring sig själv.

I filmen JFK ger han sig in i en debatt som alla känner till. Fakta är att JFK blev mördad. Fakta är att den utpekade mördaren mördades och även denne mördare dog mystiskt i sin cell. En kommission, Warrenkommissionen, kom fram till att mördaren var en ensam dåre med ett italienskt postordergevär som stod bakom dådet. Punkt, slut! Ny president och nya tider.

Den korkade medelklassamerikanen kanske trodde på allt som TV spydde ut, men alla nu existerande människor med mer än åtta hjärnceller inser snabbt att mordet, motiven och hemlighetsmakeriet kring det hela är mycket mera komplicerat än några tursamma skott från ett boklager, från ett orimligt avstånd på ett rörligt mål. Eller?
Oliver Stone menar att det finns mycket mer bakom händelsen än vad allmänheten vet. Jim Garrison skrapar fram en hel del konstiga saker som han sammanställer i en bok. En konspirationsteori som Oliver Stone hakar på. Filmen får oss att tappa hakan om vi tror på den till punkt och pricka, men som vanligt har Stone använt rätt selektiva och spekulativa "fakta" i sin film för att provocera och styra på det sätt han vill. Men även om man bör ta Garrisons och Stones version med en nypa salt så måste man erkänna att det ligger en stor hund begraven i händelsen. Det är i praktiken omöjligt att analysera händelserna de facto, så JFK må förbli en teori och ingen annat. Oliver Stones och Jim Garrisons teori. Det finns hundratals andra.

John Fitzgerald Kennedy var en omstridd president som under sin karriär fick tampas med Kuba-krisen, Berlin-problem, atomvapensprov o.s.v Under andra världskriget visade han mod och sårades svårt, men lyckades ta sig till egna posteringar efter en tid bakom fiendelinjer. Man hällde en massa medaljer på honom och framtiden var garanterad. För den stora allmänheten idag betyder JFK endast att han var en president som blev mördad i Dallas 1963. Och att man har gjort en film om detta. Hans bakgrund som en amerikansk hjälte pratar man inte mycket om.

Större uppmärksamhet har däremot CIA dragit åt sig då man började pladdra om att denna myndighet hade något att göra med Kennedys mord. Detta är en av grundstenarna i Jim Garrisons teori. CIA slår ifrån sig konsekvent, men visst finns det detaljer som pekar åt en konspiration där CIA har en central roll. Och i och med CIA kommer vi fram till Lee Harvey Oswald som enligt Warrenkommissionen planerade och mördade JFK på egen hand och utan hjälp. Föga sannolikt, men motsatsen är inte bevisad, så frågan är fortfarande öppen.

Oliver Stone visar under nästan 4 timmar sin uppfattning genom att dupera oss med ett nät av sanningar, lögner, halvsanningar och dramatisering. Filmen är så väl balanserad och så rytmisk i uppbyggnaden, att vi sitter i soffan som fågelholkar och tror på allt Stone visar oss. Det är lätt att tro på "fakta" då man inte själv är en expert. Jag påstår inte att jag skulle vara det, men jag har läst en bok av Gerald Posner, "Case Closed", där Posner plockar isär Garrisons påståenden bit för bit och kvar blir egentligen endast ett skelett av misstro. Sådant är det svårt att bygga på.

Oliver Stone vägrar konsekvent ta fram detaljer som skulle missgynna hans film eller Garrisons teori. Han vill inte att vi ska veta att Oswald egentligen var ett psykfall och mycket lik senare tiders massmördare som i en stund kan ge ett vettigt intryck och i en annan stund massakrera folk till höger och vänster. Bl.a kommer det aldrig fram att Oswald misstänktes för att ha försökt mörda en högerledare några månader innan Kennedy dog och att samma vapen användes i båda fallen. Och så vidare.

Men vad gör det? Oliver Stone ger oss en lång stunds spänning. Jim Garrison trodde på sin sak och Oliver Stone övertygar oss precis som han vill. Och inte tror Stone på Garrison, utan använder hans konspirationsteori som en bas för en ypperlig film. Filmiskt sett är JFK ett skolexempel på hur man ska bygga upp en film av episka mått. Oliver Stone spelar också på det faktum att FBI: s och CIA: s akter kring mordet är hemligstämplade och bara det får oss att se ugglor i mossen. Med tanke på att man i en senatkommission i slutet på 70-talet kom fram till att mordet på JFK var sannolikt en konspiration gör inte saken bättre eftersom akterna förblir oöppnade.

Oliver Stone kan fira triumfer med denna film och det kan även hans begåvade gäng av skådespelare. Alla gör trovärdiga och finessrika roller och såhär i efterhand skulle jag inte kunna ens tänka mig att byta ut någon av dem.

Om mordet på JFK någonsin kommer att lösas till 100% återstår att se. Jag tror personligen att sanningen aldrig kryper fram, men till dess nöjer jag mig med Jim Garrisons galna teori och Oliver Stones filmatisering. Och vid sidan av detta tror jag på vad jag vill.

betyg: 5 av 5